jag har så mycket jag vill skriva rätt upp och ned,
svart på vitt.
blotta varenda känsla som kryper i min kropp,
varje förvirrad tanke. spotta ut frågor utan svar,
men jag låter bli.
låter bli för jag är rädd för konsekvenserna.
men det äter mig inifrån.
och jag håller tillbaka tåren som
trycker i ögonvrån.

jag hittar inte ord,
inga bra formuleringar.
säger för mycket vad jag än skriver.
suddar.
fan.

skrivit, suddat, skrivit, suddat.
osv osv osv


och här har jag väntat.
och jag undrar, ska jag fortsätta vänta?
någonstans inom mig har jag nog alltid väntat.
väntat på en bättre tid.
en bättre tid för oss.

och imorgon är det alla hjärtansdag.



tröstäter praliner jag fick från älskade mamma.